Jag vaknade plötsligt och satte mig upp, jag andas snabbt. Det var första gången jag drömde om Edward Cullen.

"Jag behöver allas tillåtelse hemifrån!" ropade Mr. Mellina. "Sam, samlar du in dom?"
Jag tänkte på vad som hände igår när jag plöstligt blev avbruten av Mike. 

"Kolla på dig, va? du lever!" Sa han.
"Um, ja. Falskt alarm, gissar jag."
"Ehm.. jag vill fråga dig, du vet. Om, om du.. du vet det är typ en månad dit men.." skrattade han och fortsatte.
"Vill du.. gå på skolbalen.. på skolbalen.. med mig?"
"Va?" frågade jag, jag hade inte lyssnat. Edward stod några meter framför oss, så jag hade stått och kollat på honom.
"Vill du gå? på skolbalen? med mig?" frågade han igen.
"Åh, jag.. bal.. dans.. ingen särskilt bra idé för mig.. umm.. jag har ändå något den helgen.. jag, jag.. jag ska till Jacksonville den helgen. Du borde fråga Jessica, jag vet att hon vill gå med dig."
"Okej."

"Hörni, hörni, komigen. Vi måste åka, vi måste åka! Grön är vad? bra, kom nu!" sa Mr. Mellina.
Jag hörde hur Edward skrattade svagt.

Mr. Mellina pratade om kompositering, jag lyssnade inte riktigt. 
Edward stod plöstligt brevid mig, 
"Vad finns i Jacksonville?"
"Hur visste du om det?"
"Du svarade inte på min fråga."
"Du svarar aldrig på mina, så.. du säger inte ens hej till mig." 
"Hej."
"Tänker du berätta för mig hur du stoppade vanen?"
"Ja, jag fick en adrenalin kick, det är jätte vanligt. Du kan googla det."
"Floridabor, det är vad det finns i Jacksonville."

"Förlåt att jag är elak hela tiden, jag tycker bara att det är bäst så." 

"BELLA! gissa vem som just frågade ut mig till skolbalen" skrek Jessica till mig. Edward gick iväg, jag suckade tyst.

"Umm.." fortsatte hon "Ja, jag.. jag trodde faktiskt att Mike skulle fråga ut dig.." 
Jag skrattade. 
"Umm.. det är väl ingenting konstigt?"
"Nej" svarade jag. "Det är inte alls konstigt, ni passar bra ihop."
"Ja, visst gör vi?"

"Bella, kolla! det är en mask."
Mike och Eric skrattade när dom såg min min. 

"Bella, vi borde inte vara vänner" Sa Edward.
"Du skulle kommit på det tidigare" svarade jag. "Varför lät du inte bara vanen krossa mig? då skulle du sluppit all denna ånger."
"Tror du att jag ångrar att jag rädda dig?"
"Jag ser att du gör det, jag vet det."
"Du vet ingenting!"
Då kom Alice.
"Ska du åka med oss?" frågade hon mig ivrigt.
"Umm.."
"Nej, vår buss är full" Sa Edward.

Fortsättning följer..