några dagar senare i skolan.

"Hej." Sa Edward. "Förlåt att jag inte riktigt presenterade mig förra veckan, ehm.. Jag är Edward Cullen, är du.. Bella?"
"Umm.. ja.. Du var borta."
"Ja.. jag var bortrest ur stan ett par dagar, personliga skäl. Gillar du regnet?"
Jag fnös lite.
"Vadå?" Frågade han.
"Frågar du mig om vädret?"
"Ja.. jag tror jag gör det."
"Jag gillar inte riktigt regnet, allt kallt och blött är inte riktigt min grej."
Nu fnös han.
"Vad?" frågade jag honom.
"Inget.." skrattade han lite. "Om du hatar regnet så mycket, varför flyttade du till den blötaste platsen i usa?"
"Det är komplicerat."
"Jag är säker på att jag hänger med."
"Umm.. min mamma gifte om sig och.."
"Så.. du gillade inte killen, eller?
"Nej.. det är inte det. Phil är jätte trevlig."
"Varför flyttade du inte med din mamma & Phil?"
"Um.. Phil är baseboll proffs, och reser därför mycket. Min mamma stannade hemma med mig, men det gjorde henne olycklig, så.. Jag tänkte att jag skulle bo med min pappa ett tag."
"Och nu är du olycklig?"
"Umm.. nej."
"Förlåt mig, jag försöker bara förstå dig. Du är väldigt svår för mig att läsa."
"Hey, har du skaffat kontaktlinser?"
"Nej."
"Dina ögon var svarta sist jag såg dig, och nu.. är dom typ guldbruna."
"Ja, jag vet.. det är lysrören.. umm.."

 Jag gick och ställde mig vid min bil, jag kände hur Edward kollade på mig från andra sidan parkeringen. Plötsligt kom en bil körandes mot mig och den stannade inte, jag greps av panik. Plöstligt stod Edward framför mig och bilen var på andra sidan oss, han hade stannat den.

Alla kom springade mot mig och Edward sprang iväg.

"Jag har larmcentralen i telefonen" Sa angela.

"Bella, jag är hemskt ledsen. Jag fick panik" sa han i bilen.

"Bella, är du okej?"
"Jag mår bra, pappa. Lugna dig."
"Jag är hemskt ledsen, Bella. Jag försökte stanna."
"Jag vet, det är okej."
"Nej, det är fan inte okej" sa min pappa argt.
"Pappa, det var inte hans fel."
"Du kunde ha dött, förstår du det?"
"Ja.. jag vet. Men jag gjorde inte, så.."
"Du kan säga hejdå till ditt körkort."

"Jag hörde att polismästarens dotter var här."
"Mh, Dr. Cullen."
"Charlie."
"Jag tar över nu, Jackie."
"Isabella.." Fortsatte Dr. Cullen.
"Bella." Instämde jag.
"Umm, Bella.. Inget är brutet eller så, hur mår du?"
"Bra."
"Kolla här" sa han och rörde fingret och mina ögon följde efter.
"Det är inget fel, och testerna visar bra. Och du har ingen hjärnskakning. Jag tror du repar dig."
"Det skulle vara mycket värre om inte Edward var där, han tacklade mig ur vägen."
"Edward?" Frågade pappa mig och vände sig till Dr. Cullen "Din unge?"
"Ja, det var otroligt. Han kom till mig så snabbt, han var inte ens nära mig."
"Låter som du hade väldigt mycket tur" sa Dr. Cullen.
"Charlie?"fortsatte han.

"Jag ska gå skriva på lite papper, du borde antagligen ringa din mamma."
"Berättade du för henne?! åh, hon är nog bara vettskrämd."

"Vad skulle jag göra? låta henne dö?" hörde jag Edward säga.
"Det här handlar inte bara om dig, inte om oss alla."
"Vi borde ta det här på mitt kontor."
Alla vände sig mot mig.
"Kan vi prata lite?" Frågade jag Edward.
"Rosalie?" sa Dr. Cullen.
Edward kom mot mig.
"Vad?"
"Hu.. hur kom du till mig så snabbt?"
"Jag stod precis intill dig, Bella."
"Nej.. du stod vid din bil, på andra sidan parkeringen."
"Nej det gjorde jag inte."
"Jo, det gjorde du!"
"Bella du.. du slog i huvudet, jag tror du är förvirrad."
"Jag vet vad jag såg!"
"Och vad precis var det?"
"Du.. du stoppade vanen. Du tryckte undan den med din hand!"
"Ingen kommer att tro dig, så.."
"Jag tänkte inte berätta för någon. Jag behöver bara veta.. sanningen."
"Kan du inte bara tacka mig och komma över det?"
"Tack!"
"Du tänker inte släppa det här, eller hur?"
"Nej."
"Då hoppas jag att du gillar besvikelser."
Sa han och gick iväg.

Fortsättning följer..

"Mr. Mellina!"

"Hej, Mike. Oh, just ja. Miss Swan. Kan jag få ditt papper? tack så mycket. Här är dina grejer, okej? och.. jag har en plats åt dig här."

Jag såg hur killen jag kollade in i matsalen, Edward, tog handen framför sin mun.. Jag undrade vad som var fel, jag tog tag i en liten del av mitt hår och luktade på det, det luktade väl inget konstigt..

Jag satt och jobbade hela lektionen, Edward pratade inte ens med mig. Han satt bara och stirrade rakt på mig hela tiden, jag började känna mig ganska obekväm.

Jag såg hur Edward rusade ut när klockan ringde.

"Det måste vara någon plats över? Fysik? Kemi?"
"Nej, alla klasser är fulla."
"Vänta lite bara, kära du." Sa hon till mig.
"Jag är rädd att du får fortsätta med biologi." Sa hon till Edward.
"Okej, jag får väl försöka hålla ut."

 "Hej älskling, jo du lyssna. Om Phils träning går bra, kan vi flytta till Florida."

Telefonen: "Lägg i 2 till dollar för 3 minuter."
"Mamma, var är din telefon?"
"Okej, skratta inte.. jag förlorade inte laddaren, den sprang bort. Skrikandes. Ärligt talat lägger jag undan allt tekniskt just nu."
"Jag saknar dig."
"Åh, älskling, jag saknar dig också. Men berätta mer om din nya skola nu, hur är ungdomarna? är det några snygga killar?"
"Dom är alla väldigt.. motgående."
"Åhnej, berätta allt."
"Jag har läxor att göra mamma, jag pratar med dig senare."

Jag planerade att konfrontera honom, efterfråga vad hans problem var.
Men han kom aldrig.

Och nästa dag, var han fortfarande inte där.

Fortsättning följer..
 

Del 1.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag sprang ner för trappan och ut till pappa, där stod även dom två jag inte alls kände igen. 

"Bella, du kommer väl ihåg Billy Black?" frågade pappa mig.
"Ja.. du ser bra ut!" nu när pappa berättade vilka det var, så kom jag på vilka det var, Jacob & Billy Black.
"Jag dansar fortfarande. Jag är glad att du äntligen kommit, Charlie pratade bara om dig ända sen du berätta att du skulle komma hit."

"Hej, jag är Jacob, jo vi brukade göra lerkakor när vi var mindre."
"Jo, jo men jag minns det. Håller det alltid på såhär?"
"Det blir värre med åren."

"Vad tycker du?" Frågade pappa.
"Om vad?"
"Din hemkommningspresent."
"Den här?!"
"Jag köpte den precis av Billy."
"Jag har byggt om allting i den" Sa Jacob.
"Du skämtar, åh herregud. Den är perfekt" fnissade jag.
"Du måste skämta! oj, förlåt." Fortsatte jag.

Jag och Jacob satte oss i bilen och pratade en stund.

"Okej.." sa jag.
"Du måste trycka två gånger på kopplingen när du växlar, annars ska nog allting gå bra."
"Är det den här?"
"Ja."
"Ah okej. Ska vi ta en tur till skolan?"
"Jag går i skolan på reservatet."
"Ja, juste. Det hade varit trevligt att känna en person iallafall."

Det var min första dag i skolan, det är mars och mitt i terminen.

"Snygg kärra!" sa någon till mig.
"Tack." svarade jag.

"Du är Isabella Swan, den nya tjejen? Hej, jag är Eric, jag är skolans ögon & öron. Är det någonting du behöver? en guide runt skolan? en lunch dejt? en axel att gråta mot?"
"Umm.. jag är lite mer "lida i tystheten" typen."
"Bra rubrik på din artikel, jag skriver i skoltidningen och du ska vara på första sidan!"
"Nej det är jag inte.. snälla gör ingen.."
"Wow wow, ta det lugnt. Ingen artikel."
"Okej, tack."   

"Hej, mikey. Har du träffat min tjej, Bella?"
"Oh.. Din tjej?"
"Ja.. ja."
"Min tjej! hahaha, förlåt att jag sabbade ragget för dig Mike."

"Herregud, det är som i ettan igen. Du är den fina nya leksaken."
"Le!" Säger Angela med ett stort leende.
"Okej.."
"Förlåt, jag behövde den till artikeln."
"Artikeln är död, Angela. Prata inte om det igen." Sa Eric.
"Det är okej, jag bara.."
"Jag skyddar dig, baby." Sa han till mig.
"Vi kan bara göra en artikel om tonårsdrickande, istället" Sa Angela
"Ni kan alltid skriva om ätsvårigheter, eller liknande." Föreslog jag.
"Det är faktiskt ett bra förslag."
Angela & Jessica småpratade lite och skrattade.
"Vilka är dem?" frågade jag.
"Det är Cullens." sa Angela.
"Det är Dr Cullens fosterbarn. Dem kom hit från Alaska, för typ några år sedan. Den blonda tjejen, det är Rosalie. Och den mörkhåriga killen, Emmett, dom är typ ett par. Jag är inte ens säker på att det är lagligt." Sa Jessica.
"Jess, dom är ju tekniskt sett inte släkt."
"Jag vet, men dom bor tillsammans, det är konstigt."

"Och den lite mörkhåriga tjejen, Alice, hon är riktigt konstig. Och, ehm.. hon är med Jasper, den blonda som alltid ser ut att ha ont." Fortsatte Jessica.
"Dr. Cullen är typ fosterpappa/äktenskapsmäklare."
"Kanske adopterar han mig" sa Angela.

"Vem är han?" frågade jag igen.
"Det är Edward Cullen. Extremt snygg, som du ser. Men tydligen är ingen här bra nog för honom. Som om jag bryr mig, du vet. Så ja.."
Jag stirrade rakt på honom men blev avbruten rätt snabbt.
"Seriöst, slösa inte din tid" Sa Jessica åt mig.
"Det tänkte jag inte heller."

Fortsättning följer...

SWAN.

Bella - blå.

Charlie - Bech [stavning] 

Reneé - Röd.

BLACK

Jacob - Mörk grå.

Billy - Gul.

CULLEN

Carlisle - Mörkblå.

Esme - Mörkgrön.

Edward - Grön.

Emmett - Mörk rosa.

Rosalie - Ljus lila.

Alice - Ljus grå.

Jasper - Svart.

ÖVRIGA

Victoria, James & Laurent - Mörk röd. 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag har aldrig riktigt tänkt på hur jag ska dö,

men att dö istället för någon jag älskar,

verkar vara en bra väg att gå.

Så jag kan inte ångra beslutet att flytta hemifrån.
Jag skulle sakna phoenix. Jag skulle sakna värmen, 

jag skulle sakna min kärleksfulla och omtänksamma mamma. Och hennes nya man.

"Kom igen hörni, jag älskar er båda men vi har ett flyg att komma med på."

Men de vill ut och resa, så jag ska spendera lite tid med min pappa. Och det kommer bli en bra sak, tror jag.

I en stat under Washington, i en stad av ett ständigt täcke av moln och regn. Finns en liten stad som heter Forks.
Invånarantal: 3120 människor. Det är hit jag flyttar.
Min pappa Charlie, han är polismästare i stan.

"Ditt hår är längre" sa pappa.

"Jag har klippt det sen sist vi sågs" sa jag.

"Det har väl växt ut igen, gissar jag."

Jag brukade bo här nästan 2 veckor varje sommar när jag var liten, men det var många år sen nu.

"Jag har plockat undan lite saker från hyllan i badrummet."

"Oh, ja juste. Badrummet."

"Det är en ganska bra arbetslampa. Min arbetskompis valde lakanet. Du gillar lila, va?"

"Lila är coolt, tack."

"Okej."

Det bästa med Charlie, han hänger sig inte över en. 

Jag kollade ut genom fönstret, där såg jag någon jag inte sett tidigare, det var väl vad jag trodde.. 

Fortsättning följer..