"Jag hoppas hela tiden på att Eric ska fråga ut mig till balen, men han gör det inte" sa Angela till mig.
"Du borde fråga honom. Ta kommandot, du är en stark, självsäker kvinna."
"Är jag?" 
"Ja."

"Bella!" hörde jag någon skrika och jag vände mig om.
"Jacob! Hörni, detta är Jacob."
"Hej, hur mår du?" frågade Jacob Angela.
"Hej."
"Vad gör du här? håller du på stalka mig, eller?"
"Du är på mitt reservat, kommer du ihåg? Surfar du?"
"Defenitivt inte" sa jag och skrattade lite.

"Ni borde hålla Bella sällskap, hennes dejt kom inte" sa Jessica.

"Vilken dejt?!" sa Eric.
"Hon bjöd hit Edward" Sa Angela.
"Det är orättvist, ingen bjuder med dom någonstans" sa jag.
"Jag tycker det är kul att hon bjöd hit honom" sa Angela.

"Ja, för Cullens är galningar."

"Det är helt sant!" sa Jacob.

"Känner ni till honom?" frågade jag Jacob.
"Cullens kommer inte hit" sa en av Jacobs kompisar.

"Vad menade dina kompisar om att.. Du vet.. Cullens inte kommer hit?"
"Så det snappade du upp, va? Jag får egentligen inte säga någoting"
"Men hey, jag kan behålla en hemlighet."
"Umm.." skrattade Jacob och fortsatte:
"Egentligen är det bara en gammal skräckhistoria."
"Men jag vill veta."
"Okej, umm.. visste du att quileute ska härstamma från vargar?"
"Va? vargar?"
"Ja."
"Typ, riktiga vargar?"
"Umm.. det är en legend från stam."
"Okej.. så vad har historier att göra med Cullens?"
"De förmodligen skickas från någon slags indian klan. Min farfars far fann de att jaga på våra marker. Men de sa något annat, så vi gjorde ett fördrag med dem. Om de lovar att hålla sig borta från vårt land, då skulle vi inte berätta för andra vad de verkligen var, bleka ansikten."
"Jag trodde dom precis flyttat hit."
"Eller precis flyttat tillbaka."
Jag skrattade och mumlade "ja.."
"Vad är dom egentligen?"
"Det är bara en skräck historia, Bella. Kom, vi drar."

   Fortsättning följer..

"Din mamma ringde igen" sa pappa när jag kom hem.
"Det är ditt fel, du skulle inte berättat för henne om min nästan olycka. Är du klar?"
"Ja" Sa han och fortsatte. "Ja, du hade rätt, hon kan verkligen oroa sig. Hon verkar annorlunda, hon verkar lycklig."
Jag svarade inte.
"Phil verkar vara en trevlig kille."
"Ja, det är han."

"Hej, La Push Baby." Sa Eric. "Är du med?"
"Ska jag veta vad det betyder?"
"La Push stranden, vi ska alla dit."
"Det ska tydligen vara bra vågor där imorgon."
"Och jag surfar inte bara på internet."
"Du stod upp en gång på brädan, Eric. Och du föll." 
"Följ med oss" Sa Angela till mig.
"La push, baby.. Det är l-a puuush" sa Eric igen.
"Okej, jag följer med om du slutar säga så till mig."
"Seriöst, det är läskigt polarn."

"Bella?" Edward stod bredvid mig vid grönsaksbordet.
"Tack. Du vet dina humörsvägningar börjar verkligen gå mig på nerverna.
"Jag sa att det skulle vara bättre om vi inte var vänner, inte att jag inte ville det."
"Vad betyder det?"
"Det betyder, att om du var smart, så skulle du inte umgås med mig."
"Okej, låt oss säga att jag inte är smart, skulle du berätta sanningen för mig då?"
"Nej, antagligen inte" Han fortsatte.
"Jag hör hellre dina teorier."
"Jag har undersökt radioaktiva spindlar och kryptonit."
"Det är superhjälte grejer. Tänk om jag inte är hjälten, utan den dåliga killen?"
"Det är du inte. Jag ser vad du försöker göra, men det håller bara bort folk. Det är en mask. Varför kan vi inte bara umgås? Alla ska till stranden, kom med."
"Vilken strand?"
"La push."
"Jag vet inte.."
"Är det något fel med den stranden?"
"Det är bara lite mycket folk."

Fortsättning följer..

"Din mamma ringde igen" sa pappa när jag kom hem.
"Det är ditt fel, du skulle inte berättat för henne om min nästan olycka. Är du klar?"
"Ja" Sa han och fortsatte. "Ja, du hade rätt, hon kan verkligen oroa sig. Hon verkar annorlunda, hon verkar lycklig."
Jag svarade inte.
"Phil verkar vara en trevlig kille."
"Ja, det är han."

"Hej, La Push Baby." Sa Eric. "Är du med?"
"Ska jag veta vad det betyder?"
"La Push stranden, vi ska alla dit."
"Det ska tydligen vara bra vågor där imorgon."
"Och jag surfar inte bara på internet."
"Du stod upp en gång på brädan, Eric. Och du föll." 
"Följ med oss" Sa Angela till mig.
"La push, baby.. Det är l-a puuush" sa Eric igen.
"Okej, jag följer med om du slutar säga så till mig."
"Seriöst, det är läskigt polarn."

"Bella?" Edward stod bredvid mig vid grönsaksbordet.
"Tack. Du vet dina humörsvägningar börjar verkligen gå mig på nerverna.
"Jag sa att det skulle vara bättre om vi inte var vänner, inte att jag inte ville det."
"Vad betyder det?"
"Det betyder, att om du var smart, så skulle du inte umgås med mig."
"Okej, låt oss säga att jag inte är smart, skulle du berätta sanningen för mig då?"
"Nej, antagligen inte" Han fortsatte.
"Jag hör hellre dina teorier."
"Jag har undersökt radioaktiva spindlar och kryptonit."
"Det är superhjälte grejer. Tänk om jag inte är hjälten, utan den dåliga killen?"
"Det är du inte. Jag ser vad du försöker göra, men det håller bara bort folk. Det är en mask. Varför kan vi inte bara umgås? Alla ska till stranden, kom med."
"Vilken strand?"
"La push."
"Jag vet inte.."
"Är det något fel med den stranden?"
"Det är bara lite mycket folk."

Fortsättning följer..

Jag vaknade plötsligt och satte mig upp, jag andas snabbt. Det var första gången jag drömde om Edward Cullen.

"Jag behöver allas tillåtelse hemifrån!" ropade Mr. Mellina. "Sam, samlar du in dom?"
Jag tänkte på vad som hände igår när jag plöstligt blev avbruten av Mike. 

"Kolla på dig, va? du lever!" Sa han.
"Um, ja. Falskt alarm, gissar jag."
"Ehm.. jag vill fråga dig, du vet. Om, om du.. du vet det är typ en månad dit men.." skrattade han och fortsatte.
"Vill du.. gå på skolbalen.. på skolbalen.. med mig?"
"Va?" frågade jag, jag hade inte lyssnat. Edward stod några meter framför oss, så jag hade stått och kollat på honom.
"Vill du gå? på skolbalen? med mig?" frågade han igen.
"Åh, jag.. bal.. dans.. ingen särskilt bra idé för mig.. umm.. jag har ändå något den helgen.. jag, jag.. jag ska till Jacksonville den helgen. Du borde fråga Jessica, jag vet att hon vill gå med dig."
"Okej."

"Hörni, hörni, komigen. Vi måste åka, vi måste åka! Grön är vad? bra, kom nu!" sa Mr. Mellina.
Jag hörde hur Edward skrattade svagt.

Mr. Mellina pratade om kompositering, jag lyssnade inte riktigt. 
Edward stod plöstligt brevid mig, 
"Vad finns i Jacksonville?"
"Hur visste du om det?"
"Du svarade inte på min fråga."
"Du svarar aldrig på mina, så.. du säger inte ens hej till mig." 
"Hej."
"Tänker du berätta för mig hur du stoppade vanen?"
"Ja, jag fick en adrenalin kick, det är jätte vanligt. Du kan googla det."
"Floridabor, det är vad det finns i Jacksonville."

"Förlåt att jag är elak hela tiden, jag tycker bara att det är bäst så." 

"BELLA! gissa vem som just frågade ut mig till skolbalen" skrek Jessica till mig. Edward gick iväg, jag suckade tyst.

"Umm.." fortsatte hon "Ja, jag.. jag trodde faktiskt att Mike skulle fråga ut dig.." 
Jag skrattade. 
"Umm.. det är väl ingenting konstigt?"
"Nej" svarade jag. "Det är inte alls konstigt, ni passar bra ihop."
"Ja, visst gör vi?"

"Bella, kolla! det är en mask."
Mike och Eric skrattade när dom såg min min. 

"Bella, vi borde inte vara vänner" Sa Edward.
"Du skulle kommit på det tidigare" svarade jag. "Varför lät du inte bara vanen krossa mig? då skulle du sluppit all denna ånger."
"Tror du att jag ångrar att jag rädda dig?"
"Jag ser att du gör det, jag vet det."
"Du vet ingenting!"
Då kom Alice.
"Ska du åka med oss?" frågade hon mig ivrigt.
"Umm.."
"Nej, vår buss är full" Sa Edward.

Fortsättning följer..

några dagar senare i skolan.

"Hej." Sa Edward. "Förlåt att jag inte riktigt presenterade mig förra veckan, ehm.. Jag är Edward Cullen, är du.. Bella?"
"Umm.. ja.. Du var borta."
"Ja.. jag var bortrest ur stan ett par dagar, personliga skäl. Gillar du regnet?"
Jag fnös lite.
"Vadå?" Frågade han.
"Frågar du mig om vädret?"
"Ja.. jag tror jag gör det."
"Jag gillar inte riktigt regnet, allt kallt och blött är inte riktigt min grej."
Nu fnös han.
"Vad?" frågade jag honom.
"Inget.." skrattade han lite. "Om du hatar regnet så mycket, varför flyttade du till den blötaste platsen i usa?"
"Det är komplicerat."
"Jag är säker på att jag hänger med."
"Umm.. min mamma gifte om sig och.."
"Så.. du gillade inte killen, eller?
"Nej.. det är inte det. Phil är jätte trevlig."
"Varför flyttade du inte med din mamma & Phil?"
"Um.. Phil är baseboll proffs, och reser därför mycket. Min mamma stannade hemma med mig, men det gjorde henne olycklig, så.. Jag tänkte att jag skulle bo med min pappa ett tag."
"Och nu är du olycklig?"
"Umm.. nej."
"Förlåt mig, jag försöker bara förstå dig. Du är väldigt svår för mig att läsa."
"Hey, har du skaffat kontaktlinser?"
"Nej."
"Dina ögon var svarta sist jag såg dig, och nu.. är dom typ guldbruna."
"Ja, jag vet.. det är lysrören.. umm.."

 Jag gick och ställde mig vid min bil, jag kände hur Edward kollade på mig från andra sidan parkeringen. Plötsligt kom en bil körandes mot mig och den stannade inte, jag greps av panik. Plöstligt stod Edward framför mig och bilen var på andra sidan oss, han hade stannat den.

Alla kom springade mot mig och Edward sprang iväg.

"Jag har larmcentralen i telefonen" Sa angela.

"Bella, jag är hemskt ledsen. Jag fick panik" sa han i bilen.

"Bella, är du okej?"
"Jag mår bra, pappa. Lugna dig."
"Jag är hemskt ledsen, Bella. Jag försökte stanna."
"Jag vet, det är okej."
"Nej, det är fan inte okej" sa min pappa argt.
"Pappa, det var inte hans fel."
"Du kunde ha dött, förstår du det?"
"Ja.. jag vet. Men jag gjorde inte, så.."
"Du kan säga hejdå till ditt körkort."

"Jag hörde att polismästarens dotter var här."
"Mh, Dr. Cullen."
"Charlie."
"Jag tar över nu, Jackie."
"Isabella.." Fortsatte Dr. Cullen.
"Bella." Instämde jag.
"Umm, Bella.. Inget är brutet eller så, hur mår du?"
"Bra."
"Kolla här" sa han och rörde fingret och mina ögon följde efter.
"Det är inget fel, och testerna visar bra. Och du har ingen hjärnskakning. Jag tror du repar dig."
"Det skulle vara mycket värre om inte Edward var där, han tacklade mig ur vägen."
"Edward?" Frågade pappa mig och vände sig till Dr. Cullen "Din unge?"
"Ja, det var otroligt. Han kom till mig så snabbt, han var inte ens nära mig."
"Låter som du hade väldigt mycket tur" sa Dr. Cullen.
"Charlie?"fortsatte han.

"Jag ska gå skriva på lite papper, du borde antagligen ringa din mamma."
"Berättade du för henne?! åh, hon är nog bara vettskrämd."

"Vad skulle jag göra? låta henne dö?" hörde jag Edward säga.
"Det här handlar inte bara om dig, inte om oss alla."
"Vi borde ta det här på mitt kontor."
Alla vände sig mot mig.
"Kan vi prata lite?" Frågade jag Edward.
"Rosalie?" sa Dr. Cullen.
Edward kom mot mig.
"Vad?"
"Hu.. hur kom du till mig så snabbt?"
"Jag stod precis intill dig, Bella."
"Nej.. du stod vid din bil, på andra sidan parkeringen."
"Nej det gjorde jag inte."
"Jo, det gjorde du!"
"Bella du.. du slog i huvudet, jag tror du är förvirrad."
"Jag vet vad jag såg!"
"Och vad precis var det?"
"Du.. du stoppade vanen. Du tryckte undan den med din hand!"
"Ingen kommer att tro dig, så.."
"Jag tänkte inte berätta för någon. Jag behöver bara veta.. sanningen."
"Kan du inte bara tacka mig och komma över det?"
"Tack!"
"Du tänker inte släppa det här, eller hur?"
"Nej."
"Då hoppas jag att du gillar besvikelser."
Sa han och gick iväg.

Fortsättning följer..

"Mr. Mellina!"

"Hej, Mike. Oh, just ja. Miss Swan. Kan jag få ditt papper? tack så mycket. Här är dina grejer, okej? och.. jag har en plats åt dig här."

Jag såg hur killen jag kollade in i matsalen, Edward, tog handen framför sin mun.. Jag undrade vad som var fel, jag tog tag i en liten del av mitt hår och luktade på det, det luktade väl inget konstigt..

Jag satt och jobbade hela lektionen, Edward pratade inte ens med mig. Han satt bara och stirrade rakt på mig hela tiden, jag började känna mig ganska obekväm.

Jag såg hur Edward rusade ut när klockan ringde.

"Det måste vara någon plats över? Fysik? Kemi?"
"Nej, alla klasser är fulla."
"Vänta lite bara, kära du." Sa hon till mig.
"Jag är rädd att du får fortsätta med biologi." Sa hon till Edward.
"Okej, jag får väl försöka hålla ut."

 "Hej älskling, jo du lyssna. Om Phils träning går bra, kan vi flytta till Florida."

Telefonen: "Lägg i 2 till dollar för 3 minuter."
"Mamma, var är din telefon?"
"Okej, skratta inte.. jag förlorade inte laddaren, den sprang bort. Skrikandes. Ärligt talat lägger jag undan allt tekniskt just nu."
"Jag saknar dig."
"Åh, älskling, jag saknar dig också. Men berätta mer om din nya skola nu, hur är ungdomarna? är det några snygga killar?"
"Dom är alla väldigt.. motgående."
"Åhnej, berätta allt."
"Jag har läxor att göra mamma, jag pratar med dig senare."

Jag planerade att konfrontera honom, efterfråga vad hans problem var.
Men han kom aldrig.

Och nästa dag, var han fortfarande inte där.

Fortsättning följer..
 

Del 1.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag sprang ner för trappan och ut till pappa, där stod även dom två jag inte alls kände igen. 

"Bella, du kommer väl ihåg Billy Black?" frågade pappa mig.
"Ja.. du ser bra ut!" nu när pappa berättade vilka det var, så kom jag på vilka det var, Jacob & Billy Black.
"Jag dansar fortfarande. Jag är glad att du äntligen kommit, Charlie pratade bara om dig ända sen du berätta att du skulle komma hit."

"Hej, jag är Jacob, jo vi brukade göra lerkakor när vi var mindre."
"Jo, jo men jag minns det. Håller det alltid på såhär?"
"Det blir värre med åren."

"Vad tycker du?" Frågade pappa.
"Om vad?"
"Din hemkommningspresent."
"Den här?!"
"Jag köpte den precis av Billy."
"Jag har byggt om allting i den" Sa Jacob.
"Du skämtar, åh herregud. Den är perfekt" fnissade jag.
"Du måste skämta! oj, förlåt." Fortsatte jag.

Jag och Jacob satte oss i bilen och pratade en stund.

"Okej.." sa jag.
"Du måste trycka två gånger på kopplingen när du växlar, annars ska nog allting gå bra."
"Är det den här?"
"Ja."
"Ah okej. Ska vi ta en tur till skolan?"
"Jag går i skolan på reservatet."
"Ja, juste. Det hade varit trevligt att känna en person iallafall."

Det var min första dag i skolan, det är mars och mitt i terminen.

"Snygg kärra!" sa någon till mig.
"Tack." svarade jag.

"Du är Isabella Swan, den nya tjejen? Hej, jag är Eric, jag är skolans ögon & öron. Är det någonting du behöver? en guide runt skolan? en lunch dejt? en axel att gråta mot?"
"Umm.. jag är lite mer "lida i tystheten" typen."
"Bra rubrik på din artikel, jag skriver i skoltidningen och du ska vara på första sidan!"
"Nej det är jag inte.. snälla gör ingen.."
"Wow wow, ta det lugnt. Ingen artikel."
"Okej, tack."   

"Hej, mikey. Har du träffat min tjej, Bella?"
"Oh.. Din tjej?"
"Ja.. ja."
"Min tjej! hahaha, förlåt att jag sabbade ragget för dig Mike."

"Herregud, det är som i ettan igen. Du är den fina nya leksaken."
"Le!" Säger Angela med ett stort leende.
"Okej.."
"Förlåt, jag behövde den till artikeln."
"Artikeln är död, Angela. Prata inte om det igen." Sa Eric.
"Det är okej, jag bara.."
"Jag skyddar dig, baby." Sa han till mig.
"Vi kan bara göra en artikel om tonårsdrickande, istället" Sa Angela
"Ni kan alltid skriva om ätsvårigheter, eller liknande." Föreslog jag.
"Det är faktiskt ett bra förslag."
Angela & Jessica småpratade lite och skrattade.
"Vilka är dem?" frågade jag.
"Det är Cullens." sa Angela.
"Det är Dr Cullens fosterbarn. Dem kom hit från Alaska, för typ några år sedan. Den blonda tjejen, det är Rosalie. Och den mörkhåriga killen, Emmett, dom är typ ett par. Jag är inte ens säker på att det är lagligt." Sa Jessica.
"Jess, dom är ju tekniskt sett inte släkt."
"Jag vet, men dom bor tillsammans, det är konstigt."

"Och den lite mörkhåriga tjejen, Alice, hon är riktigt konstig. Och, ehm.. hon är med Jasper, den blonda som alltid ser ut att ha ont." Fortsatte Jessica.
"Dr. Cullen är typ fosterpappa/äktenskapsmäklare."
"Kanske adopterar han mig" sa Angela.

"Vem är han?" frågade jag igen.
"Det är Edward Cullen. Extremt snygg, som du ser. Men tydligen är ingen här bra nog för honom. Som om jag bryr mig, du vet. Så ja.."
Jag stirrade rakt på honom men blev avbruten rätt snabbt.
"Seriöst, slösa inte din tid" Sa Jessica åt mig.
"Det tänkte jag inte heller."

Fortsättning följer...

SWAN.

Bella - blå.

Charlie - Bech [stavning] 

Reneé - Röd.

BLACK

Jacob - Mörk grå.

Billy - Gul.

CULLEN

Carlisle - Mörkblå.

Esme - Mörkgrön.

Edward - Grön.

Emmett - Mörk rosa.

Rosalie - Ljus lila.

Alice - Ljus grå.

Jasper - Svart.

ÖVRIGA

Victoria, James & Laurent - Mörk röd. 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag har aldrig riktigt tänkt på hur jag ska dö,

men att dö istället för någon jag älskar,

verkar vara en bra väg att gå.

Så jag kan inte ångra beslutet att flytta hemifrån.
Jag skulle sakna phoenix. Jag skulle sakna värmen, 

jag skulle sakna min kärleksfulla och omtänksamma mamma. Och hennes nya man.

"Kom igen hörni, jag älskar er båda men vi har ett flyg att komma med på."

Men de vill ut och resa, så jag ska spendera lite tid med min pappa. Och det kommer bli en bra sak, tror jag.

I en stat under Washington, i en stad av ett ständigt täcke av moln och regn. Finns en liten stad som heter Forks.
Invånarantal: 3120 människor. Det är hit jag flyttar.
Min pappa Charlie, han är polismästare i stan.

"Ditt hår är längre" sa pappa.

"Jag har klippt det sen sist vi sågs" sa jag.

"Det har väl växt ut igen, gissar jag."

Jag brukade bo här nästan 2 veckor varje sommar när jag var liten, men det var många år sen nu.

"Jag har plockat undan lite saker från hyllan i badrummet."

"Oh, ja juste. Badrummet."

"Det är en ganska bra arbetslampa. Min arbetskompis valde lakanet. Du gillar lila, va?"

"Lila är coolt, tack."

"Okej."

Det bästa med Charlie, han hänger sig inte över en. 

Jag kollade ut genom fönstret, där såg jag någon jag inte sett tidigare, det var väl vad jag trodde.. 

Fortsättning följer..